Songs

Vid fönstret 'At the window'

by Wilhelm Stenhammar From Fem sånger till dikter av Bo Bergman (Five songs to poems by Bo Bergman) (1903) Op. 20

If you would like to use our texts and translations, please click here for more information.

Text & Translation

Display Inline

Vid fönstret 'At the window'
Swedish source: Bo Bergman

I dag har jag sett din första rynka
som rispad med nål i ögats vrå,
och dina kära hander ha tagit
från min tinning ett grånat strå,

där vi sutto vid det öppna fönstret
och tänkte på en gammal sak,
medan aftonrodnan låg stilla
över småstadens täppor och tak.

En klocka ringde borta i grönskan,
och kvällen var djup och allvarsam,
och över kyrkogården kom långsamt
en skara flickor gatan fram.

De hade vita blommor i håret
och psalmbok och näsduk I hand,
deras långa klänningar slogo,
då blasten tog dem ibland.

På bleka kinder stod ännu gråten
och läpparna läste en bön,
men i ögonen speglades världen,
och världen var stor och skön.

Och femtonårsdrömmarna lyfte
mot skogens rökiga rand.
Där det strimmade blankt efter solen
låg livets förlovade land.

Men vi sutto vid öppna fönstret,
din panna var sorgsen och sänkt,
och jag kysste ditt finger och sade,
att ingenting blir som man tänkt.

At the window
English translation © Joanna Harries

Today I saw your first wrinkle
as if carved by a needle into the corner of
your eye,
and your loving hands plucked
from my temple a greying strand.

There we sat by the open window
and thought about old times,
while the evening’s blush lay still
over the village glades and rooftops.

A clock rang out far away in the foliage,
and the evening was deep and solemn,
and across the churchyard slowly
a group of girls walked down the street.

They had white flowers in their hair
and psalmbooks and handkerchiefs in their
hands;
their long dresses flapped
when the wind pulled them now and then.

Vid fönstret 'At the window'
Swedish source: Bo Bergman

At the window
English source: Joanna Harries

I dag har jag sett din första rynka
Today I saw your first wrinkle
som rispad med nål i ögats vrå,
as if carved by a needle into the corner of
och dina kära hander ha tagit
your eye,
från min tinning ett grånat strå,
and your loving hands plucked

from my temple a greying strand.
där vi sutto vid det öppna fönstret
och tänkte på en gammal sak,
medan aftonrodnan låg stilla
över småstadens täppor och tak.

En klocka ringde borta i grönskan,
och kvällen var djup och allvarsam,
och över kyrkogården kom långsamt
en skara flickor gatan fram.

De hade vita blommor i håret
och psalmbok och näsduk I hand,
deras långa klänningar slogo,
då blasten tog dem ibland.

På bleka kinder stod ännu gråten
och läpparna läste en bön,
men i ögonen speglades världen,
och världen var stor och skön.

Och femtonårsdrömmarna lyfte
mot skogens rökiga rand.
Där det strimmade blankt efter solen
låg livets förlovade land.

Men vi sutto vid öppna fönstret,
din panna var sorgsen och sänkt,
och jag kysste ditt finger och sade,
att ingenting blir som man tänkt.