Songs

Hur blekt är allt, hur härjat, vissnat, dött!
How pale everything – ravaged, wilted, dead!
Var är den blomning nu, som sommarn fött?
Where is now the flowering which summer bore?
I dalen domnar allt, i skogen tiges,
In the valley all is numb, in the forest silence,
Och till en grav den skumma jorden viges.
And to a grave all husky earth committed.

Dock, ögat lyftes sällt från graven opp,
But in grace the eye is lifted from the grave,
En högre verld har grytt för hjertats hopp,
A higher world is dawning for the hoping heart,
I jordens skymning klarna stjernelanden,
In the earth’s dusk the land of stars grows brighter,
Och oförgängligt ler ett hem mot anden.
And eternal is the smile that guides the soul home.

Så drömmer jag i höstens kväll och ser
Thus I dream in the autumn evening and watch
Hur lövet faller stelt från björken ner,
The leaf falling numbly from the silver birch,
En naken strand i vikens djup sig speglar,
In the deep bay an empty shore reflecting,
Och över månen silvermolnet seglar.
And above the moon the silver cloud glides past.