Jungfru blond och jungfru brunett, 'Miss Blonde and…

Text & Translation

Display Inline

Jungfru blond och jungfru brunett, 'Miss Blonde and Miss Brunette'
Swedish source: Bo Bergman

Jungfru Blond och jungfru Brunett
dansa med fingret på kjolen.
Så höstklar är luften och lätt, lätt, lätt,
lätt som de svingande
jungfrurnas klingande glädje i solen.
Se på.
Nu höja de sig,
nu böja de sig,
och ögonen lysa och flätorna slå
och kinden har heta fläckar.
- men långt över ängens gulnade vall
står rymden kall,
och nakna stå träd och häckar.

O jungfrur, vi dansen I än
och sjungen och skratten?
Det faller en stjärna igen,
och snart kommer natten.
Den kommer som tjuven, när ingen ser
och ingen ber.
Som en rovfågelssvärm slår den ner
och förmörkar vägar och vatten.

Jungfru Blond och jungfru Brunett
stanna förskrämda i dansen.
Hur hemskt blev allting med ett
i den sista döende glansen.
Det visslar i vinden och smuger på tå
och skrattar i ris och dungar.
De stackars jungfrurna små
skälva som fågelungar.

Och vita i kinden, med flätor som slå, slå, slå,
rusa de hemåt båda.
Härute är villor och våda,
men hemma är världen en spiselvrå
och mor den enda i världen.
Hon sitter så tyst och tvinnar och snor
och stirrar frysande
in i de lysande glöden på härden.

De gömma sitt hjärta hos mor
och kyssa den gamlas händer,
och timmarna rinna och kvälln blir stor,
det rasslar i brasans bränder.
Men ute som troll på tå
det mumlande mörkret skrider:
- Ni käraste jungfrur små,
jag tar er väl vad det lider...

Miss Blond and Miss Brunette
English translation © Anon.

Maiden Blonde and Maiden Brunette lift their skirts as they dance.
Autumnal the air and light, light as the swirling
Maids’ resounding joy in the sun.
Look, now they rise up, now they bow,
And their eyes are bright and plaits fly
And cheeks are flushed.
But far above the meadow’s yellowed grass the sky is cold,
And trees and hedgerows are bare.
Oh maidens, how can you still dance, sing and laugh?
Another shooting-star is seen
And soon night will fall.
It comes like the thief, when no one is looking and no one asks.
It comes down like a swarm of predators
And darkens paths and waters.

Maiden Blonde and Maiden Brunette
Stop terrified in their dancing.
How ghastly everything has suddenly become in the last dying rays.
There howls the wind, and sneaks on tiptoes,
And laughs in branches and groves
The poor little maidens
Tremble like tiny birds.

And with pale cheeks, and flying plaits
They rush homewards.
Outside is confusion and danger
But at home the world is a fireplace
And mother is the only one in the world.
She sits so quietly spinning her thread
And stares, freezing into the bright coals in the hearth.
They hide their hearts with mother
And kiss the old one's hands.

And the hours run by and the evening grows,
And the fire crackles.
But outside, like a troll on tiptoe,
The murmuring darkness advances
Dearest little maidens, I shall have you in time…

Jungfru blond och jungfru brunett, 'Miss Blonde and Miss Brunette'
Swedish source: Bo Bergman

Miss Blond and Miss Brunette
English source: Anon.

Jungfru Blond och jungfru Brunett
Maiden Blonde and Maiden Brunette lift their skirts as they dance.
dansa med fingret på kjolen.
Autumnal the air and light, light as the swirling
Så höstklar är luften och lätt, lätt, lätt,
Maids’ resounding joy in the sun.
lätt som de svingande
Look, now they rise up, now they bow,
jungfrurnas klingande glädje i solen.
And their eyes are bright and plaits fly
Se på.
And cheeks are flushed.
Nu höja de sig,
But far above the meadow’s yellowed grass the sky is cold,
nu böja de sig,
And trees and hedgerows are bare.
och ögonen lysa och flätorna slå
Oh maidens, how can you still dance, sing and laugh?
och kinden har heta fläckar.
Another shooting-star is seen
- men långt över ängens gulnade vall
And soon night will fall.
står rymden kall,
It comes like the thief, when no one is looking and no one asks.
och nakna stå träd och häckar.
It comes down like a swarm of predators

O jungfrur, vi dansen I än
och sjungen och skratten?
Det faller en stjärna igen,
och snart kommer natten.
Den kommer som tjuven, när ingen ser
och ingen ber.
Som en rovfågelssvärm slår den ner
och förmörkar vägar och vatten.

Jungfru Blond och jungfru Brunett
stanna förskrämda i dansen.
Hur hemskt blev allting med ett
i den sista döende glansen.
Det visslar i vinden och smuger på tå
och skrattar i ris och dungar.
De stackars jungfrurna små
skälva som fågelungar.

Och vita i kinden, med flätor som slå, slå, slå,
rusa de hemåt båda.
Härute är villor och våda,
men hemma är världen en spiselvrå
och mor den enda i världen.
Hon sitter så tyst och tvinnar och snor
och stirrar frysande
in i de lysande glöden på härden.

De gömma sitt hjärta hos mor
och kyssa den gamlas händer,
och timmarna rinna och kvälln blir stor,
det rasslar i brasans bränder.
Men ute som troll på tå
det mumlande mörkret skrider:
- Ni käraste jungfrur små,
jag tar er väl vad det lider...