Text & Translation
Under strandens granar
Swedish source:
Johan Ludvig Runeberg
Vid en vik af den besjungna Saimen.
Honom såg ur böljans salar Necken,
Såg med kärlek på den sköna gossen,
Önskande att honom till sig locka.
Då som gubbe steg han först på stranden,
Men den muntre gossen flydde honom;
Och som yngling steg han sen på stranden,
Men den muntre gossen bidde icke;
Sist, förvandlad till en yster fåle,
Steg han upp och hoppade bland träden.
Nu när gossen såg den muntra fålen,
Gick han sakta lockande till honom,
Grep i hast hans man och sprang på ryggen,
Lysten att en glädtig ridt försöka;
Men i samma ögonblick till djupet
Flydde Necken med sitt sköna byte.
Kom så gossens moder ner till stranden,
Sökande sitt barn med sorg och tårar.
Henne såg ur böljans salar Necken,
Såg med kärlek på den sköna qvinnan,
Önskande att henne till sig locka.
Då som gubbe steg han först på stranden,
Men den sorgsna qvinnan flydde honom;
Och som yngling steg han sen på stranden.
Men den sorgsna qvinnan bidde icke;
Sist, förvandlad till den muntra gossen,
Låg han glad och vaggade på vågen.
Nu, när modern såg sin son den sörjde,
Sprang hon ut i böljan i hans armar,
Lysten att ur vådan honom rädda;
Men i samma ögonblick till djupet
Flydde Necken med sitt sköna byte.
Under the spruces of the strand
English translation ©
Maria Forsström
At a cove of the renowned Saimen.
From the billows' halls the evil Neck saw him
Looking at the fair boy with love,
Wishing to lure him in his own arms.
Then as an old man he stepped on the strand,
But the merry boy fled him;
And as a young man he then stepped on the strand,
But the merry boy waited not;
Lastly, turning into a frisky colt,
He went up and jumped among the trees.
Now, when the boy saw the merry colt,
He walked slowly and inviting up to him,
In a stride gripped his mane and jumped on his back,
Desirous to try a merry ride;
But in the same moment down in the deep
The Neck fled with its fair prey.
Thus came the boy's mother down to the strand,
Seeking her child with sorrow and tears.
From the billows' halls the evil Neck saw her,
Looking at the fair woman with love,
Wishing to lure her into his arms.
Then as an old man he first stepped on the strand,
But the sorrowful woman fled him;
And as a young man he then stepped on the strand.
But the sorrowful woman waited not;
Lastly, turning into the merry boy,
He lay happy, rocking on the wave.
Now, when the mother saw her son, the mourned one,
She ran out in the billow in his arms,
Desirous to save him from the peril;
But in the same moment down in the deep
The Neck fled with its fair prey.
Under strandens granar
Swedish source:
Johan Ludvig Runeberg
Under the spruces of the strand
English source:
Maria Forsström
Under strandens granar lekte gossen
Under the spruces of the strand played the boy
Vid en vik af den besjungna Saimen.
At a cove of the renowned Saimen.
Honom såg ur böljans salar Necken,
From the billows' halls the evil Neck saw him
Såg med kärlek på den sköna gossen,
Looking at the fair boy with love,
Önskande att honom till sig locka.
Wishing to lure him in his own arms.
Då som gubbe steg han först på stranden,
Men den muntre gossen flydde honom;
Och som yngling steg han sen på stranden,
Men den muntre gossen bidde icke;
Sist, förvandlad till en yster fåle,
Steg han upp och hoppade bland träden.
Nu när gossen såg den muntra fålen,
Then as an old man he stepped on the strand,
Gick han sakta lockande till honom,
But the merry boy fled him;
Grep i hast hans man och sprang på ryggen,
And as a young man he then stepped on the strand,
Lysten att en glädtig ridt försöka;
But the merry boy waited not;
Men i samma ögonblick till djupet
Lastly, turning into a frisky colt,
Flydde Necken med sitt sköna byte.
He went up and jumped among the trees.
Kom så gossens moder ner till stranden,
Sökande sitt barn med sorg och tårar.
Henne såg ur böljans salar Necken,
Såg med kärlek på den sköna qvinnan,
Önskande att henne till sig locka.
Då som gubbe steg han först på stranden,
Men den sorgsna qvinnan flydde honom;
Och som yngling steg han sen på stranden.
Men den sorgsna qvinnan bidde icke;
Sist, förvandlad till den muntra gossen,
Låg han glad och vaggade på vågen.
Nu, när modern såg sin son den sörjde,
Sprang hon ut i böljan i hans armar,
Lysten att ur vådan honom rädda;
Men i samma ögonblick till djupet
Flydde Necken med sitt sköna byte.
Composer
Jean Sibelius
Jean Sibelius was a Finnish composer and violinist of the late Romantic and early-modern periods. He is best known for his set of seven symphonies, but he also composed over a hundred songs for voice and piano, and various pieces inspired by nature…
